Nu deppar några av pelargonerna ihop här hemma. Jag går runt och plockar vissna blad, nyper utblommade blomkorgar, viskar kärleksord och hoppas att inte allt ska trilla av. Hemma hos oss får pelargoner kämpa sig igenom höst och vinter bäst dom kan. Ingen vilsam övervintran och dvala. Om de skulle få en sådan lyxbehandling så skulle vi ha ett hem utan grönt och skönt, och det kommer inte på frågan. Alltså får de hänga med, året runt. Jag hoppas de inte är bittra på mig för det.