grönt är skönt
Nils specialitet: grön ärtsoppa! Micket, micket gott.
pole mimi
livet är lite roligare med en egen dymo
tacksam
fina telefonsamtal, solens ljus, gott humör trots elak hosta, kreativitet,
vågade val, fasthet, nya insikter, barnvagnsfynd, långsamhet, nya
färger, bra film, medkänsla, att få hjälp, barnets rörelser och annat bra
en stulen idé
ett stycke hylla
friday fun
Som ett brev på posten: sjukdom när jag är långledig.
c'est matin
Jag äter ett perfekt kokt ägg med herbamare, glider runt i Nils morgonrock, seglar iväg på internethavet och ska snart ta mig i örat, klä mig samt bege mig till jobbet. Jobbar förmiddagstid idag och det känns fint som omväxling till sena eftermiddagar. Annars är huvudet fullt av inredning, tankar på hur jag ska bli bättre på att prata om obekväma saker med människor, little baby som jag nästan trodde gjorde sig redo för att ta sig ut inatt och på det största hjärtat som slår för mig.
Hur har du det?
hej hästen, hej världen
ville bara berätta att jag är sjukt äventyrssugen
fear is not my friend
Såhär är det: jag har försökt säga upp bekantskapen med rädslan länge nu, men jag har upptäckt att det är en oblyg efterhängsen rävig typ som hela tiden klampar in och gör sig hemmastadd. Lägger sig som ett vått täcke över mig. Rädslan känner mig väl vid det här laget; vet att jag har haft svårt att säga nej.
Dessutom har jag insett att jag varit alldeles för snäll och medgörlig, kanske har jag till och med gått så långt att jag bjudit in när jag känt mig ensam - ni vet, för gammal vänskaps skull. Destruktivitet är himla tryggt ibland! Men nu är det jag som ska visa råg i ryggen framöver och göra mitt bästa för att stänga dörren.
-
Jag vill aldrig förneka mina känslor, gömma dem eller trycka ner dem i kroppen - det som kommer upp till ytan, ska upp till ytan. Jag bestämmer inte över min känslor, mina känslor är inte fel, de visar mig någonting. Men det är jag som chefar över min tankar och vad jag fyller mitt sinne med. Det är där jag ska börja.
nöjd
Ps. Det är inte meningen att spädisen ska sova så uppbullat och begraven i grejer som på sista bilden. Man ba tager vad man haver för att göra lite tillfälligt fint! Sedan blir det mjuka lakan, och lagom kudde och rart täcke och så vidare..
det meningslösa lidandet
Det är en sak att vi alla kan lära oss något av den smärta och sorg vi drabbas av här i världen; att en sjukdom kan vara ett wake-up-call, att övergreppen kanske hjälpt oss deala och lära känna oss själva, att egen förlust har fått oss att mjukna och gjort oss medkännande inför andras förluster. Men jag tycker att vi kan dra en linje mellan hur vi kan välja att förhålla oss till det onda på en konstruktivt och uppbyggligt sätt och mellan hur den destruktiviteten ändå helt saknar mening. Jag tycker att vi ska sluta tvinga oss till ett svar på varför visst lidanade drabbar oss. Även om den frågan kanske kan vara den mest genomträngande i oss i tider av sorg och smärta. Kanske låter det hårt?
Våga aldrig försöka trösta mig med ett: det finns en mening med det här. Den låtsas-meningen är flykt ifrån sanningen om den här världen och sanningen om Honom som skapat den.
Jag tror helt enkelt att vår kropp, själ och vårt hjärta vinner på att vara ärlig med att det finns meningslösa destruktiva krafter i den här världen. Och att vi kanske aldrig får ett svar på varför någon fruktansvärt händer oss eller någon vi håller av. Låt sorgen och smärtan väga sin fulla tyngd, även om du tror att du ska gå under när du ser den i ansiktet - i den sanningen blir vi befriade. För det finns en kraft med större potential, en kraft som inte kan hållas tillbaka av destruktivitetens tyglar, en kraft som sett döden i ansiktet och frågat: var är din udd?
i'm not absent
jahinnintme!
Timmarna och dagarna går för fort, jag har så mycket jag vill göra nu. Roligare saker än att sitta och lurpassa på blocket efter möbler och barngrejor eller bara råka gå in på någon inspirerande blogg för mycket. Mina projekt här hemma har legat i träda sedan i lördags och det egna bloggandet låter vänta på sig. Men, misströsta icket - det är ingen ny torka ni har att vänta.
news
Jag har även börjat mitt träningsprogram från sjukgymnasten för att jobba in mer stabilitet i min stackars trötta värkande rygg. Foglossningen får jag bara leva med och följa alla tips och råd som kan underlätta. Det är ju ändå bara två månader kvar till beräknad förlossning nu = jag håller på att dö av längtan, samtidigt som jag trivs med hur livet är just nu.
