Mina föräldrars dator är en skattkista med gamla smickrande bilder från början av tvåtusentalet.
Jag vet, jag hade nästan inga ögonbryn.
Jag vet, det är inte ett dugg snyggt att raka dem.


Jag har förlåtit mig själv nu.

Vad kan det vara?

Nu sitter jag hos mina päron och väntar på att vi ska lämna bygget. Om en timma går nattens tåg söderöver. Jag är nervös men ivrigare än någonsin. Jag är äntligen på väg hem! Hem är numer är en lägenhet i Bagarmossen. Där bor jag och maken. I kvarteret bor flera nya vänner, människor jag redan uppskattar till tusen. Nils har värmt upp vårt hem en och en halv vecka, imorgon flyttar jag in. Ett yesssss på det!