fly, flyt, flytt
Vi flyttar och fixar i dagarna. Förvänta er fortsatt dålig uppdatering någon vecka. Sen bjuder jag in er på en visning hemmavid. Jag är hursomhelst oerhört glad att vi ska få ett hem som vi kan kalla vårt (fastän det egentligen mest är banken och Nils föräldrar som äger det).
Nu: Daniel Adams-Ray på repeat, packa kassar med kläder och en vag förhoppning om att lilla pärlugglan ska sova en timma till.
Vi hörs fina ni, vi hörs!
för nuvarande:
Och ändå är jag tröttast om nätterna. Halvt i koma kommer jag mig knappt upp. Har ingen aning om vad klockan är. Väljer de enkla lösningarna i brist på ork att ta en enda strid. Och när sonen väl har somnat vid min sida, så kommer jag mig aldrig för att lyfta honom till hans egen säng igen. Trots att han väcker mig igen och igen efter det. Maken drar förstås ett tungt lass han med.
Hoppas att lille gull ska:
börja äta mat igen så att han är mätt på nätterna
fortsätta växa efter att ha stannat upp
få en mindre känslig mage så han inte störs av den
vakna färre gånger
sova minst fyra timmar i sträck
Om det förändras skulle jag inte ha några problem med att gå upp halv sex. Även om han såklart gärna får sova 19:30-06:30. Men det känns för mycket begärt just nu.
skrivpeppish
Jag längtar efter några ostörda timmar och att bara fylla sidorna.
Nu är det många rader som trängs inuti.
förändring/fördjupning
sånt jag ser fram emot nu, utan inbördes ordning:
flytten till hemmet med stort h
middag i huddinge på tisdag
vännerna som kommer och bor några minuter bort
vännernas barn som snart börjar livet med oss här utanför (blir tårögd bara vid tanken)
advent och jul
harry potter-filmen
helg med mina fina svågrar och svägerskor
söderfika med mammorna
fler vänskaper i familjen elim
dans
dela idén med en viktigt person
smala gränd ikväll
min mamma och nils föräldrars besök nästa vecka
timmar för skrivande
medmera, medmera
jag fortsätter ta tag i saker
fläckar, ränder och hål
sämre sortens eftersmak
Vi håller på att sälja bort lite möbler på Blocket, för att byta ut och göra oss av med. Bland annat sålde vi bort våra snygga (men outhärdligt knarriga) pinnstolar från 50-talet. Vi hade själva köpt dem till bra pris i Umeå. Här sålde vi fem stycken för 150 kronor. Alla ville ha dem. Och en person fick dem. Dagen efter vi lagt ut vår annons la en annan person ut likadana (inte samma) stolar. Personens pris för fem stycken: 1500 kronor. Tänk om vi sålt till högstbjudande? Det hade varit välkomna pengar i flyttider.
Typisk grej jag vill sluta gräma mig över.
Känner mig ovanligt girig och vill-ha-ig. Tror det beror på stundande flytt och peppen på att få göra fint hemma.
Och på bristen av vissa typer av kläder och skor. Men vad det än beror på gillar jag inte draget.
Botemedel: tacksamhet.
idag tar vi tuben till vällingby
Ska norröver och träffa en fin barndomsvän som har ett jämnårigt barn. I veckan umgås jag och sonen olika mammor och deras döttrar. Det är fina grejor det. Innan Elis kom tyckte jag nästan att det kändes lite märkligt läskigt att få en pojke. Vi är en tjejstark familj och släkt. Jag antar att det på något sätt har färgat mig. Hursom så känns det bara roligt nu. Jag menar nog: jag vill inte byta bort Elis mot något annat barn, och vår pärla råkar vara en kille.
kokande hjärna
Kan en ljuvligt bra idé trilla in i huvudet en huvudvärkig måndagkväll när kroppen är trött efter flera timmars resande och tankarna trassliga av sömnbrist? Tydligen. Med tandborste i mun, på väg från toalett till kök. Då kan det visst hända. Nu återstår bara att se om den är idén kan blir verklighet. Det kommer ta lite tid att ta reda på.
Med motsatsbetoning på lite.
color me
honey, we're home
Älskar att resa iväg. Älskar att komma hem.
Ännu roligare var det att komma hem med Elis i famnen. Återföreningen mellan pappan och barnet var något av det bästa jag varit med om på år och dar. Lillkillen lyser och ler; spanar in pappan i hans liv och nöjdar sig över att få vara med honom igen. När vi sedan kom hem till lägenheten och kröp ner i sängen gossade sötungen upp honom som om han aldrig ville göa något annat i hela sitt liv. Elis kunde i sluta blöta ner Nils i pussar. Hans små händer drog Nils till sig igen och igen, han skojade, skrattade och klättrade på honom. Det var magiskt. Även jag fick min beskärda del. Så var vi den gladaste trio man kan tänka sig under den svarta Stockholmshimlen.
(bilden är från ett helt annat tillfälle, ingen kamera störde gårkvällens happening)
redo
Med det sagt.
Jag är redo för natten.
krya-på-mig-blommor
high life
Flunsa. Inställda trevligheter.
En liten pojke som sover dåligt.
om om inte vore om
Det skulle vara apsnyggt och jag skulle med glädje åldras tillsammans med den.
(men jag erkänner, jag gillar inte giftigheten, hur snälla färger det än finns)
fredag, det droppar från taken
Idag har jag hämtat nycklarna till nya lägenheten som vi ska få låna över helgen. Mäta, kolla, mäta. Inför målning, eventuellt tapetköp, möblering. Imorgon ska jag, maken och sonen andäktigt kliva in i den lägenhet som vi nu vet ska bli vårt hem för flera år framöver. Man kan ju go bananas av tacksamhet för mindre.
the truth about danderyd
Träffade en ung trevlig manlig försäljare som värvade kunder till ett bra energibolag på Coop här i centrum. Jag visste inte riktigt var han ville komma med sin fråga på slutet: trivs du här i Bagarmossen? Och sitt resonemang, typ: det är ju viktigt när man har barn att man kan känna att det är säkert, att man kan ha sina barn i parken och så utan att det kommer någon. Kanske tyckte han att jag skulle flytta till Danderyd?
Ja, han hann säga och prata om betydligt mer saker under den tiden att jag valde att byta energibolag. Den pratsamma försäljningsapproachen, ni vet. Och det jag skulle vilja säga till honom om jag träffade honom igen: loosen up killen, ta det lugnt, du behöver inte anstränga dig så; det blir mer fel än rätt som du pratar på.
random saker jag tänker på om dagarna, del 6
visst serru
när det gäller min nya vanor
Men jag är glad att jag fick mig en igår.
ps. Om jag inte blir sämre under dagen ska jag testa hur det skulle vara att gå med i en afrikansk dansgrupp här i Bagarmossen. Är rädd att jag inte håller måttet. Fast va katten, det är ju ingen fara, jag kan ju inte göra annat än annat än att skämma bort mig.
