Älskar att resa iväg. Älskar att komma hem.
Ännu roligare var det att komma hem med Elis i famnen. Återföreningen mellan pappan och barnet var något av det bästa jag varit med om på år och dar. Lillkillen lyser och ler; spanar in pappan i hans liv och nöjdar sig över att få vara med honom igen. När vi sedan kom hem till lägenheten och kröp ner i sängen gossade sötungen upp honom som om han aldrig ville göa något annat i hela sitt liv. Elis kunde i sluta blöta ner Nils i pussar. Hans små händer drog Nils till sig igen och igen, han skojade, skrattade och klättrade på honom. Det var magiskt. Även jag fick min beskärda del. Så var vi den gladaste trio man kan tänka sig under den svarta Stockholmshimlen.

(bilden är från ett helt annat tillfälle, ingen kamera störde gårkvällens happening)