Elis och vi är nöjda utan en enda klapp i jul. Får vi kramar, skoj och kärlek är vi tre tacksamma. Inget ljug!
Men om man tycker det är roligt kan man inspireras av förslag ovan. Hemsydda tygleksaker som han kan tugga med nu, leka avancerade lekar med sen. Festliga snygga personer i tyg (gärna replikor av släktingar). Stora kuddar i fina former. Träklossar. Andra genuina leksaker i trä. Duplobitar. Bra barnböcker. Ljudfiler med sagor inlästa av våra familjer.
Typ sånt.


Bilder via Etsy, Bellio, Favoritsaker, Red Little Stuga,
Modelmini

en redig klippning
information om stockholms högst belägna platser
frukost
något kul och inspirerande att göra med elis idag
fler lägenheter i bagarmossen på hemnet
höstskor
motivation till träning

Jag vill ha tråååååkigt. Tråkigt, tråkigt. Jag vill ha dötid då saker går segt som sirap. Den här jobbsommaren går ett i ett i ett. Idag jobbar jag sista dagen innan min puttenuttesemester på nio dagar. NIO DAGAR. Och på de nio dagarna ska vi hinna med saker vi längtat ihjäl oss efter. Vi ska träffa saknade vänner på två olika bröllop, kanske äta lunch under solen på Brännan, träffa gullbarnen, fika med alla älskade gamlern', bada i Anundsjösjön, äta jordgubbar med mina föräldrar, åka till loppisen i Gottne, med mera, med mera. Det är INTE bäddat för tråkigt. När ska jag lyckas ta mig tid för det?

Jag är för att ha ett tempo i livet som ibland gör att jag blir alldeles kliig i kroppen av rastlöshet. Jag är för att sluta fly och istället gå in i den sjukt jobbiga känslan tills den vänder ut och in på mig och jag blir som ny.

en resa till västkustens usa
bra sulor att ha i skorna på jobbet
en bra digital systemkamera
böcker av bill johnson
en danskurs till hösten
stödstrumpor
orangino och svea rike
en klädställning (typ rigga, ikea)
upptäcksresa i europa
mässinghalsband från schmäck kompaniet
bio/teaterbesök
och just det, gärna ett förstahandskontrakt här i närheten

fylla balkongen med blommor, kryddor och vackra pinaler
måla om en pall i gult
sy om några plagg
tömma och inreda om rummet som bara är fullt med möblerna som inte är våra och som jag inte gillar
göra ett lappöverkast (behöver samla mer tyg först)
byta ut ansiktet på några fynd

Och listan skulle vara många gånger längre om det skulle vara vår lägenhet och vårt hyreskontrakt. Jag älskar den här lägenheten. Potentialen är stor. Handlingsutrymmet för hyresgäster i andra hand är litet. Det går inte ihop. Inte någonstanns. Får jobba med det jag har. Det är för övrigt en bra devis.

Jag gillar inte att bli reducerad till något. Inte heller tycker jag om att bli förknippad med sånt som inte är sant om mig. Antar att jag inte är den enda människan i världen som känner så. Ehhrm. Värst är det när jag uppfattas som präktig och moralistisk/ett stort farligt öppet sår som är i behov av hela första hjälpen. Det jobbigaste är inte att bli sedd så, utan vad som händer med personens sätt att bemöta mig för att de ser mig på det viset.

Min bön är hursomhelst att jag inte ska möta någon enda människa på det sättet. Jag är inte där, tyvärr. Så, en offentlig ursäkt till alla er som någonsin känt er förminskade i mina ögon; förlåt mig! Jag önskar jag alltid ska se sanningen om dig.