Jag gillar inte att bli reducerad till något. Inte heller tycker jag om att bli förknippad med sånt som inte är sant om mig. Antar att jag inte är den enda människan i världen som känner så. Ehhrm. Värst är det när jag uppfattas som präktig och moralistisk/ett stort farligt öppet sår som är i behov av hela första hjälpen. Det jobbigaste är inte att bli sedd så, utan vad som händer med personens sätt att bemöta mig för att de ser mig på det viset.

Min bön är hursomhelst att jag inte ska möta någon enda människa på det sättet. Jag är inte där, tyvärr. Så, en offentlig ursäkt till alla er som någonsin känt er förminskade i mina ögon; förlåt mig! Jag önskar jag alltid ska se sanningen om dig.