mjölkhimmel och graviditetsödem

Sitter i soffan med datorn i knät och har bläddrat mig igenom dagens nyhetsrubriker och bloggar. Världen utanför är tyst, gråvit och fuktig. Lägenhetskroppen är fylld av surr, sus från ventilationen, fötter mot golv, och skåp som öppnas och stängs. Huvudet är proppat med stökiga tankar, mina fötter är oformliga klumpar men hjärtat slår fast. Vet inte så mycket om den här dagen än; ska sätta mig och bestämma mig för vad jag vill göra av den.

Ps. Kakan överträffade sitt rykte! Otroligt lyckad. Vet inte om jag fick hundra rätt på proportionerna.. kan ha haft lite för lite bönor hemma. Sedan slängde jag i kakao för en mörkare smak. Men den är säkert lika god om man följer receptet till punkt och pricka. Den är i sitt esse precis plockad från frysen.


onsdagsplaner

Efter gårdagens städ- och fixdag samt dessa nätter med förvärkar och dålig sömn ska jag:

ta det lugnt
se avsnitt av the mighty boosh (är det lika kul ensam som det var i umeå med vänner?)
ta en sväng till bagis centrum och kanske köpa en glass för fem kronor
tupplura
njutlyssna på inspirerande undervisning
dra runt lite på nätet
äta mango och persimon
drömma om att resa till usa
va med papa
prata med precious baby
sova en stund till


mer mage




vargen kommer, vargen kommer

För tredje eller fjärde gången under graviditeten så sätter regelbundna förvärkar igång vid läggdags och väcker mig om och om igen under nattens första halva. När jag sedan vaknar på morgonkvisten kan jag till min stora besvikelse konstatera att förvärkarna avtagit och att baby fortfarande verkar ypperligt tillfreds med livmodertillvaron. Jag känner mig snuvad på förlossningskonfekten och undrar hur många gånger det ska vara såhär till dess att det verkligen är dags? Jag inser: det visar sig. Har ingen naiv uppfattning om att förlossningen kommer att gå mig obemärkt förbi direkt.

Det jag vill säga är: kom ut precious baby, vi längtar nå så djuriskt efter dig! Livet är roligare här utanför!!

Ps. Om ni vill spekulera kring babys ankomst är det fritt fram att göra det i kommentarsfältet. Beräknat datum är måndagen den 22/3. Men jag vill bara förvarna om att det inte kommer tilldelas några pris.


kulan


att få avsluta något

Ni vet att jag skrev om hur jag rensar och redigerar bland fyra års bilder? Jag är fortfarande inte klar trots många, många timmars arbete. Det visade sig att det var mer än några dagsverken som krävdes för att slutföra uppgiften. Men målet hägrar och snart är det tid för nytt: jag har nämligen fått en kamera som kommer förgylla tillvaron och bloggen!


uppe med tuppen

Har varit vaken och igång sedan tjugo i sju. Nya tider nu. Imorse var det skönt att få stiga upp och skaka av sig jobbiga drömmar som dröjt sig kvar under huden. Måste bara börja vänja mig vid att tupplura lite under dagen så jag riktigt samlar energi inför förlossningen. För vem vet egentligen vilken tid på dygnet den drar igång och hur mycket jag får sova då. Nä, det gäller att ligga steget för i list.

Nu ska jag alldeles strax fejja vår lägenhet på en långsam gravid kvinnas manér. Återkommer.


gårdagens roligaste

ester, 6 år (ska inte utlämna det lilla geniet med att avslöja hennes uttalande)
och
kaffekokarkocken katja

Jag noterar för övrigt att jag har kortare till fniss och skratt än förr. Det gillar jag. Det är ett gott tecken.
Ugglan har släppt lite på tömmarna.

romance in france liksom










jag gillar

storhandling med fint sällskap (willys i länna was the thing)
att gå upp tidigt, men vara långsam
när en vän kommer med underbart nybakt bröd eller uppmuntrande vårblommor
att bli restaurerad i kreativitet
hirsgröt med rivet äpple och kanel
tankarna på den kommande sommaren i norr
att vara beslutsam
precious babys fötter, knän, armar, i rörelse inuti
att minnas min barndoms påskhelger (min favorithögtid på året)
när det artar sig


öm i hjärtat

Sitter och redigerar, rensar och sorterar bland fyra års digitala bilder. Det är fint att minnas.


sjuk, dag 14

Den här morgonen känns hela världen tyst utanför. Snön fortsätter bädda in älskade Bagis. Mitt tillfrisknande låter vänta på sig och jag känner mig inte det minsta mindre eländig till kroppen än de senaste dagarna. Det innebär för mig ännu en dag med vila, sömn (om jag har tur), någon bok, tv på datorn och internet. Har ingen ork för kreativitet bakom symaskin eller i köket. Inte en kotte att umgås med. Men åh, jag vill int va sjuk! Jag skulle istället vilja passa på att få ägna tid åt sådant jag allra troligast inte kommer inte kommer ha tid för om en månad och träffa människor jag längtar efter att få umgås med.

Ps. Även om det låter så är jag inte helt deppig och under jord. Jag har bara lite svårt att gilla läget.


host host host

Vill knappt skriva ett ord om hälsan och läget med risk för att det ska bli så eländigt och enformigt här på bloggen. Finns ingen anledning att duscha er med symtombeskrivningar och deppighet över kroppens status. Men jag är glad för all uppmuntran och omtanke ni skickat mig, merci beaucoup! Nu ska jag sova så gott det bara går.


i'm not at the orphan table

jag läser med mina fingrar i hans högra hand:
mer än nog

sen ser jag ljuset sippra in


en film att tycka om


hey sunshine

Låtsas att det är sommar. Ligger halvklädd i soffan och badar i stark februarisol. Hade jag varit frisk och ledig skulle jag velat ge mig ut i skog och mark med varm choklad och apelsiner. Nu är jag ju sjuk, men jag vilar mig frisk i himmelskt ljus samtidigt som Loney, Dear håller mig i handen och berättar berättelser som rör mitt hjärta.
Hej solen, hej torsdag förmiddag.


pole mimi

Det är onsdag morgon; jag har bäddat ner mig i soffan för att fly från natten i sängen. Har vaknat varje timma och hostat mig till blodsmak från halsen, sammandragningar och ont i kroppen, däremellan har jag slemmat ner hela kudden eftersom jag varit tät i näsan. Tack för detaljerna va? Kroppen värker, bihålorna är tjocka och ögonen trötta. Jaja. Precious baby verkar ta det hela med ro (kan jag hoppas) och börjar morgonen med hicka och diverse påhitt i magen. Men jag har svårt att ta det hela med ro! Jag känner: nu får det vara nog på denna följetong, varför blir jag sjuk hela tiden?! Ingen verkar veta. Hursomhelst börjar jag känna mig skuldtyngd över hela situationen, jag börjar känna det som att jag är en dålig människa för att jag drar på mig alla möjliga flunsor och förkylningar. Inte särskilt konstruktiva tankar helt enkelt. Ge mig konstruktiva tankar tack.

livet är lite roligare med en egen dymo


tacksam

över maken, god mat, vila, släkt och vänner, mysig utflykt, bönesvar, 
fina telefonsamtal, solens ljus, gott humör trots elak hosta, kreativitet,
vågade val, fasthet, nya insikter, barnvagnsfynd, långsamhet, nya
färger, bra film, medkänsla, att få hjälp, barnets rörelser och annat bra

friday fun

Som ett brev på posten: sjukdom när jag är långledig.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0