Ja, allt och denna lycka av ingenting
jag blir inte mer redo än såhär



Det är lördagkväll. Jag har varit ute på Strömbäck med konfirmanderna på återträff, men nu är jag hemma. Jag älskar konfirmanderna och jag älskar att ha ett hem att komma hem till och känna sig hemma i. Vill bara skriva att jag börjar komma ikapp nu. Den här helgen gör mig gott, och kanske är det bara imorgon som behövs för att jag riktigt ska längta efter måndag och terminsstart. Så lämpligt i sådana fall. Synnerligen passande.