-I strongly disagree with you, how can you even say that? sa jag, till mannen som just gjort detta uttalande, efter att jag först skrattat lite chockat och spanat efter en skämtsam glimt i hans öga. Dödsallvarlig. Jag blev verkligen illa berörd. Han höll visserligen med om att Gud älskade alla, men själv ville han inte befatta sig med icke-kristna. De var inte goda nog åt honom, han var rättfärdig. Han trivdes inte att bo här i Umeå, han ville flytta och studera i Norge istället; det finns fler kristna där. Vi fortsatte samtala lite knackligt på engelska, han påstod och tyckte saker, jag höll inte med och hänvisade till Bibeln. När vi skiljdes åt sa han att han skulle studera Nya Tesamentet lite närmare. Jag hoppas han gör det, för folk som kallar sig kristna med hans sätt att prata om människor skrämmer mig, upprör mig och får mig att gråta över den kristna kärlekslösheten.