Varför är vi i vårt samhälle besatta av att medicinera och behandla symtom utan gå till roten med sjukdomen i hopp om hälsa? Stoppa i dig det här pillret för en obestämd framtid så ordnar sig säkert saker på vägen! Varför är vi måna om att förändra våra destruktiva beteenden utan att söka botten och helande för orsaken till våra olika beteenden? Lär dig sova/äta/leva/bete dig/arbeta/tänka rätt och gör sedan så oavsett hur saker känns!

Tänk om pillret inte alls är lösningen (kanske ibland en viktig hjälp och en lättnad som leder i rätt riktning)? Tänk om du en dag inte orkar allt det där du vet är rätt och vill för att det bara är en börda du lagt på din axlar, ännu ett av alla sätt du måste prestera?

Jag vill bara ställa några frågor. Tänk om det faktiskt finns djup och rötter i den här tillvaron som leder oss vidare till läkedom vi knappt smakat på, till en vila i vardagen som spränger de gränser vi ritat om oss själva? Tänk om det finns vidare vidder, djupare vatten, djärvare drömmar, större kreativitet och mer glädje som väntar på dig?