vi reser inåt
mot ett vidare fönster
ett avslöjat ansikte

alla sorgens fåglar lyfter
och jag ser att ditt bröst rymmer mer
än du någonsin trott det om

du förlöser ord över min kropp vilka väcker aldrig tidigare upptäckta världar till liv
till liv
du rör vid mitt ansikte, försäkrar mig om din uppriktighet
fastän du redan vet att jag vet

ändå:
ta inte din hand ifrån mig
dina fingertoppar ser mig som natten möter en ny morgon
och liksom natten får ge upp för skönheten i ljuset
ger du upp inför det vackra i mig

i den sårbarheten vaknar de döda till liv
och vi skyndar inte vidare någonstanns