Vissa saker går inte att fuska sig till. Vila för kropp och själv till exempel. Försök powernappa dig genom ett annars jäktigt liv och se om det funkar. Jag är expert på livet i teorin; full av information om hur man ska leva, äta, göra för att må bra. I teorin värderar jag långsamhet och att göra en sak i taget. Jag vet mycket väl hur viktigt det är för hjärtat med vila och att leva med behagligt tempo. Jag har till och med strategier och planer för hur jag ska leva med rätt puls.
 
När det kommer till kritan försöker jag oftast ta genvägar. Trolla med bollar, slänga in en tredje hand, koka och steka fläsket. Typ. Leka med Elis, prata med vännen, vispa ihop kakan och diska undan - eller amma, läsa bok och hålla koll på annonser på Blocket. Ja, ni fattar. Jag hinner ju så mycket mer då!

Ska nu inte helt smutskasta mig själv: jag gör medvetna val för att hålla ner tempot, för att ge Elis vakna kvalitetstimmar och beta av en sak i taget. Men steget är långt till någon tillvaro där jag sjunger långsamhetens lov.

Vila är ju inte bara att ligga på sofflocket, eller att göra saker långsamt. Tror det handlar mer om att göra varje sak med mer närvaro och att veta var källan till all ork ligger. Och för att minnas det kan man inte hasta omkring överallt, boka veckor fulla och hetsa över obockade att-göra-listor.




Ps. Den här bekännelsen måste vara början på något. Någon som vill hålla mig ansvarig för att konkret ta steg mot och välja mer närvaro? Även om jag är medveten om att småbarnsåren inte är kända för att vara lugna och behagliga.