De runda lamporna lyser i vardagsrummets hörn, Nils läser Borta Bäst av Sara Kadefors i soffan och himlen är mörkt mörkt rökgrå utanför. Jag klipper långa tygbitar som ska bli vaddering i den korg som vår lillräv ska sova i efter att ha sagt adjö till min livmoder. Känns som det första stora textila projekt jag tagit mig an sedan kursen jag gick förra hösten. Känner mig oerfaren, skarvar lite hit och dit och hoppas att det till slut ska bli något fint. Bilder utlovas ändå.

Jag trivs med kulan på magen och har inte lessnat än trots att veckan är full med besök till mödravård, läkare och sjukgymnast till följd av alla besvär. Nio veckor kvar till beräknad ankomst. Då är det bra att jag äntligen börjar känna mig som mig igen efter att ha varit söndertuggad av stress och oro. Jag vill va så mycket mig jag kan vara när barnet kommer. Trött och dan kanske, men som mig. Därför säger jag: nu är tid för flow, att sätta sig vid rodret och bara ta vara på allt gott jag fått.