För ett år och ett par månader sedan vägde jag 23 kg mer än jag gör idag. Ingen skulle nog ha kallat mig fet eftersom jag är lång och ganska proportionerligt byggd, men enligt BMI-skalan så räknades jag till en av alla de som lider av fetma. Det ni! Det är inga kul kilon att bära runt på. Inte för att jag avskydde min kropp utan för att de kilona betydde att jag riskerade min hälsa.

Eftersom jag större delen av mitt liv brottats med min övervikt så gav jag mig in i matchen igen med förnyad motivation. Med sunda matvanor och regelbunden träning skulle kilona bort. Under förra sommaren och hösten försvann åtta av dem. Sedan drog mörkret in över Norrland, hösten byttes mot vinter och veckorna fylldes med festligheter och vardagsnjutningar. Jag unnade mig och stod stilla på vågen. Med vårtermin och väntan på ljusare tider kom motivationen återigen.  Mitt mål kändes långt borta, men jag knappade in allt eftersom. I mitten på April hade jag sammanlagt gått ner 11 kg. Vid den tiden fick jag hjälp med min övriga hälsa. Jag fick min specialkost, order om att inte träna och istället vila. Därefter rasade vikten i två och en halv månad för att sedan stabilisera sig. Jag är fortfarande inte van vid min nya kropp. Jag tycker inte om den mer eller mindre, den är bara annorlunda. Och det gläder mig att jag vet att den gjort sig av med kilona som ett led i att bli friskare och helare!

Min ständiga övervikt var ett symptom på att saker inte fungerade inuti men givetvis på att jag inte alltid stoppade i mig rätt saker. Nu stoppar jag  i mig bra saker, men på grund av andra problem i kroppen, som kommer ta mycket längre tid att komma tillrätta med, så måste jag utesluta en hel del nyttiga saker till dess att min kropp kan ta hand om den maten. Jag avstår alltså inte från frukt, bär, potatis, majs, svamp, linser och bönor för att de inte skulle va nyttiga utan för att jag i mitt hälsotillstånd ska avstå från dessa saker för att må bättre. Friska människor ska äta av dessa saker! De val jag gör för min hälsa gör jag i respekt för min kropp; jag älskar min kropp! Med alla brister, missprydnader och komplex.

Varför skriver jag det här inlägget? Jag vill tala om hur landet ligger. Jag har upptäckt att många jag känner har svårt att ta i ämnet. Vissa gör det med självklarhet medan andra vågar inte säga ett ord om vad de tänker och känner. De människor som inte lägger märke till det eller inte bryr sig, de behöver givetvis inte ha något att säga om saken. Men ni andra, ni som förseglar läpparna fastän ni är oroliga eller kanske glädjs med mig, er ber jag: tala ur skägget!