Hur skriver man om att handla ekologiskt och rättvisemärkt utan att bli präktig och komma med pekpinnar? Hur inspirerar och peppar man till grön konsumtion på ett sätt så det smittar av sig? Hur pratar man man om ämnet utan att för den sakens skull ge sken av att vilja framställa sig själv i god dager? Hörrni, jag har ingen aning och det stör mig!  Jag önskar att jag visste, för det är en sak jag gärna skulle skriva mer om i sådana fall.

I och med min medicinska kostomläggning så har det hänt något härligt i våra skafferier. Allt fler varor har bytts ut mot gröna alternativ. Det är till stor del på grund av hälsoskäl, men givetvis också med tanke på hållbar utveckling i världen. Med en liten spark i baken så har jag alltså gått från att äta 30-40% ekomat till 80-90%. Dyrare? Javisst! Fast det går alldeles utmärkt trots att jag är en stackars student. 

Jag har inget behov av att definiera mig själv som miljömedveten, jag ger faktiskt katten i hur jag uppfattas i den frågan. Ändå! Jag vill jättegärna inspirera andra till att äta ekologiskt och rättvisemärkt. För själva grejen, att tänka miljövänligt och solidariskt, den skriver jag under på. Men, vem gör inte det?

Är det bara en fot in da ass som kan ändra på vårt sätt att konsumera och leva? Vilka är våra drivkrafter? Rädsla inför det stora skräckscenariot? En önskan om framtida generationers överlevnad? Ansvarskänsla gentemot människor och länder som kommer att drabbas hårdare av klimatförändringar? Hotet mot vår egen hälsa?

Jag vet till exempel inte hur jag ska lyckas gå från snack till hockey när det gäller att:
duscha kortare, sluta vilja flyga till avlägsna platser på jorden eller avstå från långväga importerade godsaker.

Får väl helt enkelt fortsätta i den ände jag börjat och se var det leder. Jag vill inte handla rätt på grund av skuldkänslor och rädsla, jag trivs bättre när jag får göra det med glädje. Det gör jag nu!