Är det något jag tror mig veta nuförtiden, är det vad jag är värd. Och det är inte lite, det är mer än allt smör i småland samt allt silver och guld i världen baby! Åtminstone om du frågar mig och min skapare. Om du frågar någon annan kan de säkert värdesätta mig på en mängd andra vis. Dessa andra och deras sätt att värdesätta mig bryr jag mig inte om, för de sitter inte inne på sanningen om mig.

Är det någonting jag haft svårt att förstå i mitt liv så är det vad jag är värd. Jag har tidigare lyssnat alldeles för mycket på andra och låtit andras röster om mig forma den jag är. Men, ett trots har fått stadigt fäste inom mig och jag vägrar nu. Jag vägrar att låta någon annan människa chefa över mitt värde.

Att ha en självkänsla är att ha en botten där du kan vila. Självkänslan ger ditt jag form, hjälper dig att göra saker utifrån dig själv, din längtan och dina behov.

Utan självkänsla har jag kickat på andras beröm. Jag har slickat i mig komplimanger, pepp och ömhet som ett girigt hungrigt djur. Utan botten har det runnit rätt igenom mig. Det har smakat sött och gött, men inte gett någon mättnad. Istället tog tomrummet mig. Eller snarare de tankar som kunde frodas i tomrummet. Där grodde självförakt och skam, bitterhet, misstro och rädsla.

En vän kunde säga: du är vacker och du är viktig för mig! Jag slickade i mig. Mm. Sött. Gött. Jag tänkte: jag är äcklig och du bryr dig egentligen inte ett dugg om mig. Du ljuger för mig, eller så vet du inte vem jag egentligen är. Jag ifrågasatte komplimanger och bortförklarade beröm. Genialiskt!

Sedan hände det saker i mitt liv. Som gjorde mig helare, sannare och mer närvarande.

Säger en vän samma sak till mig idag så blir jag varm och glad. Kanske slickar jag i mig på samma  vis, ord av pepp, kärlek eller omtanke är ju som en kyss uppå munnen min! Men, skillnaden är att jag tänker såhär: åh, vad glad jag blir att du ser det vackra i mig! Jag ser det vackra i mig. Tack för att du säger att jag är viktig för dig, det uppmuntrar mig, det ger mig förtroende för dig.

Jag har en botten som hindrar all kärlek från att bara rinna rätt igenom mig. Yesss!!

Så var det det där med självförtroendet. Vissa av oss människor odlar stort självförtroende trots dålig självkänsla och sätter vårt värde i de prestationer vi kan åstadkomma. Vi har då självförtroende på de områden vi behärskar och har utvecklat kompetens inom. Presterar vi väl och får vi hålla oss i våra bekväma zoner känner vi oss också tillfreds med oss själva. Andra av oss, slutar göra saker på grund av vår dåliga självkänsla, vi överlåter till andra att göra det vi inte tycker att vi behärskar i rädsla för att inte vara bra nog.

Mitt självförtroende ligger verkligen på efterkälken på en mängd områden. Jag har tidigare lagt många intressen på is till följd av rädsla och låg självkänsla. Nu har den här isen börjat tina allt eftersom och jag är redo för det som komma ska. Bring it on!

Det jag menar är: vi behöver upptäcka vad som kan fylla oss med en visshet om att vi är någon vacker, viktig och bra om vi ska börja handla efter vår egen längtan istället för att andra människor ska bestämma vilka vi ska vara och i vilken riktning vi ska gå.

Självkänsla har alltid varit och kommer alltid vara the new black. Självförtroende är schyssta accessoarer men gör ingen dagens outfit. Där satt den! Det blir svårt att toppa det här!!