00:13
Jag sa till min älskade vän att jag inte skulle va uppe och dum-uggla bara för att jag är gräsänka. Så jag ska knyta mig nu. Är sjukt glad i den här dagen trots lite stress och kaos. Nu är jag mätt. Nattinatt.
golden brilliantissimum
...heter denna stickling jag köpte häromdagen.
Den andra heter Happy of New Life. Det låter som en frälst Tanzanians kristna namn!! Men det skulle lika gärna kunna beskriva min känsla inför mitt liv och det faktum att Gud bytt ut mitt hjärta av sten mot ett av kött och blod. Att mitt hjärta slår för Gud och hans vilja. Såäreba.
En vanlig missuppfattning om det kristna livet är att vi som vill följa Jesus får en lista på saker vi måste göra fast vi helst vill göra annat. Men det stämmer inte. Min djupaste längtan är att varje dag få smaka på mer av gemenskapen med Gud och att göra vad Gud vill att jag ska göra. Ibland står jag i konflikt med mig själv och är frustrerad över när jag inte lever efter min längtan utan följer andra nycker - då får jag erkänna min synd, bli förlåten och förlåta mig själv. Det är ingen börda, det är befrielse.
Under vissa tider har jag dövat och grumlat min längtan med annat, inte vågat släppa taget och utmana min rädsla för vad andra ska tycka. Nu skiter jag i det. Jag vill ge denna längtan all näring den kan få. För jag vet att min längtan leder mig rätt.
spellistan
för dagen på jobbet är kirrad. nu är det bara att ge sig iväg och slå upp dörrarna till butiken!
250409
Vi går i de solvarma kvarteren
lägenhetskropparna glittrar
Jag har den vita stenen i min hand:
hemligheten som sprängt sig in mellan husen
och mellan mina ord till dig
bär inga avstånd
bara ett namn vi länge längtat efter att få
min sida av sängen
I natt är det tomt på den andra. Nils hälsar på brorsan i Jönköping under helgen.
blommor i min lummiga trädgårdsfantasi
clematis. riddarsporre. luktärt. äppelsolbrud.
rosenskära. rödklöver. daggkåpa. ros. nattljus.
fingerborgsblomma. guldboll. lavendel. humle.
krasse. lupin. jasmin. blåklockor. sumpört. salvia.
kärleksgräs. löjtnantshjärtan. vallmo. akleja.
rosenskära. rödklöver. daggkåpa. ros. nattljus.
fingerborgsblomma. guldboll. lavendel. humle.
krasse. lupin. jasmin. blåklockor. sumpört. salvia.
kärleksgräs. löjtnantshjärtan. vallmo. akleja.
och det här var "jag-firar-fem-år-med-maken-idag-looken"
just nu:
-
att jag var så klipskt och planterade om blommorna i badkaret. jag orsakade därmed nästan-stopp i rören. har klivit ut med jordiga fötter ur duschen ett flertal dagar. måste ta tag i det där imorgon innan jobbet.
ordentlig nackvärk och samtliga kroppsliga bekymmer
jag klagar inte, men jag känner mig lite snuvad på solskenskonfekten. är ledig när det är kallt och jobbar när det är varmt och ljuvligt. hoppas det inte ska bli en vana.
min semilånga fluffiga lugg som bara är i vägen
+
vädret (att sitta med lunchen ute på jobbtrappen)
att jag har haft fem fabulösa år med karln och fått fira det med galetter, crêpes och annat
ha fredagskväll med småskatterna, rita cowboys och läsa alfonsböcker innan sovdags
bra filmer som ringar in (tips: rachel getting married)
mycket att se fram emot hela tiden
fyyynd på jobbet
att jag var så klipskt och planterade om blommorna i badkaret. jag orsakade därmed nästan-stopp i rören. har klivit ut med jordiga fötter ur duschen ett flertal dagar. måste ta tag i det där imorgon innan jobbet.
ordentlig nackvärk och samtliga kroppsliga bekymmer
jag klagar inte, men jag känner mig lite snuvad på solskenskonfekten. är ledig när det är kallt och jobbar när det är varmt och ljuvligt. hoppas det inte ska bli en vana.
min semilånga fluffiga lugg som bara är i vägen
+
vädret (att sitta med lunchen ute på jobbtrappen)
att jag har haft fem fabulösa år med karln och fått fira det med galetter, crêpes och annat
ha fredagskväll med småskatterna, rita cowboys och läsa alfonsböcker innan sovdags
bra filmer som ringar in (tips: rachel getting married)
mycket att se fram emot hela tiden
fyyynd på jobbet
bakom glajjorna
att chocka sig själv
Jag, lilla morgonfågeln, sov till tjugo i elva. Jag är häpen och känner mig snuvad på flertalet timmar.
Men någon nytta ska den väl ha gjort, den här sovmorgonen?
Men någon nytta ska den väl ha gjort, den här sovmorgonen?
att ta sig samman
Nu ska jag diska, vika tvätt och lyssna på podcaster med Mark Driscoll.
Sen ska jag äta middag med delar av älskade kommuniteten.
Efter det ska jag på David Åhléns släppfest på Landet och träffa vänner.
Kom igen nu-
Sen ska jag äta middag med delar av älskade kommuniteten.
Efter det ska jag på David Åhléns släppfest på Landet och träffa vänner.
Kom igen nu-
när jag vänder mig bort
status:
jag vet vad jag vill och borde göra, men jag gör det inte.
47:an in mot stan
idag
klev jag upp till några timmars tvätt. Det är inte så illa än om det finns roligare saker att göra. I tvättstugan träffade jag en fin temperamentsfull kvinna med rötter i Balkan. Hon berättade om hur hennes mamma tvättade allt för hand, hur man sparade på tvättmedlet och hur ingen klagade fast allt tog många gånger längre tid än idag. Sedan fortsatte samtalet i andra banor. Men jag tänkte på det, visst är det egentligen knäppt när vi klagar på vardagssysslorna som om de vore inkräktare i vårt liv? Tänk om vi istället hittade sätt att trivas med dem och lärde oss göra våra sysslor med lite löv.
Sysslor jag har lättare att trivas med:
matlagning (det bästa!)
diskning
grovstädning (när den väl blir av)
putsandet av toaspegeln och kranen
Sysslor jag behöver jobba med enligt min tanke ovan:
dammtorkning (suck!)
gå med alla förpackningar till återvinningen (nils är sjukt bra på detta)
våttorka golvet (också nils område)
Sysslor jag har lättare att trivas med:
matlagning (det bästa!)
diskning
grovstädning (när den väl blir av)
putsandet av toaspegeln och kranen
Sysslor jag behöver jobba med enligt min tanke ovan:
dammtorkning (suck!)
gå med alla förpackningar till återvinningen (nils är sjukt bra på detta)
våttorka golvet (också nils område)
så länge jag teg tynade jag bort
Ibland skäms jag för att erkänna saker för mig själv (och Gud). Jag gömmer bort en känsla / ett behov / en tanke för att jag har stämplat den som ful, opassande eller fel. Ibland är den just ful, opassande och fel. Ibland är den inte det. Hursomhelst sätter mitt försök att gömma bort saken ett beteendemönster i rullning:
1. Jag känner mig dålig. Bär en obestämd men påtaglig känsla av skam eller en känsla av skuld inför en specifik sak då jag vet att något är fel.
2. Jag dämpar känslan med destruktivitet (i mitt liv betyder det ofta att jag väljer att äta många gånger mer än jag behöver , i ditt liv är det kanske något annat) eller så försöker jag möta mitt eget behov i en form som känns mer legitim (ännu ett matexempel: jag är egentligen sugen på en sockersöt baklava, men jag äter istället nyttig torkad frukt. den torkade frukten tillfredställer mig inte på det sätt jag vill, därför sätter jag i mig många gånger mer torkad frukt till den grad att det ändå blir onyttigt för mig. kanske försöker jag istället med ytterligare något annat men blir till min ännu större besvikelse ändå inte tillfredställd)
3. Nu känner jag mig inte bara dålig för det jag gömde i början, nu skäms jag också för min självdestruktivitet eller för att jag misslyckades med mitt försök att möta mitt behov på ett bra sätt.
4. Här är det möjligt att jag fortsätter leva i mitt destruktiva beteendemönster. Jag vill straffa mig själv för att jag inte klarar av att leva som jag vill. Jag skäms över att jag inte klarar av att bryta mig ur mitt eget fängelse. Andra gånger skärper jag till mig och talar mig själv tillrätta och lyckas få bukt med situationen den här gången. Men jag känner mig ändå inte fri.
Under hela det här skeendet försöker jag också hålla Gud på armlängsavstånd. Jag har den erfarenheten att han känner mig, älskar mig och ser min situation, ändå drar jag mig undan. Ibland uppför jag mig helt obstinat - jag ropar på hjälp och ber Gud att hjälpa mig samtidigt som jag slår bort Hans utsträckta händer. Ofta har jag dessutom mage att anklaga Gud för att han inte hjälper mig.
Den enda lösning på dilemmat som ger verklig frihet tror jag är: att sluta gömma mina känslor, behov och tankar. Att sluta ta handen från mig själv. Jag behöver säga sanningen. När jag känns vid och erkänner vad det nu än är: FRIHET. Ibland försvinner då det där som var fel och lämnar mig helt. Ibland finns det kvar, men jag får hjälp att hantera den känslan, det behovet eller den tanken på ett sätt som är konstruktivt istället för destruktivt. Ibland upptäcker jag att det jag stämplat som fult, opassande eller fel faktiskt inte är det - Gud talar istället om: go for it!
Vad det nu är som jag försöker gömma i mörker växer det bara. Jag ser inte längre konturerna, de flyter ut och det jag försöker gömma blir till ett med mig.
I ljuset vinner mitt öga skärpa, Gud tillåter mig att ringa in och avskilja det jag försöker gömma från mig själv. Bara i ljuset blir det tydligt att min sanna identitet inte är sammanflätad med det som är fult, opassande och fel.
Ps 32:1-5
"Lycklig den vars brott har förlåtits
och vars synd har plånats ut!
Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren
och vars sinne är utan svek!
Så länge jag teg tynade jag bort.
Jag jämrade mig dagen lång,
dag och natt låg din hand tung på mig,
jag blev som en åker i sommarens torka.
Då erkände jag in synd för dig,
jag dolde inte min skuld.
Jag sa: Jag vill bekänna
mina brott för Herren.
Och du förlät min synd och skuld."
1. Jag känner mig dålig. Bär en obestämd men påtaglig känsla av skam eller en känsla av skuld inför en specifik sak då jag vet att något är fel.
2. Jag dämpar känslan med destruktivitet (i mitt liv betyder det ofta att jag väljer att äta många gånger mer än jag behöver , i ditt liv är det kanske något annat) eller så försöker jag möta mitt eget behov i en form som känns mer legitim (ännu ett matexempel: jag är egentligen sugen på en sockersöt baklava, men jag äter istället nyttig torkad frukt. den torkade frukten tillfredställer mig inte på det sätt jag vill, därför sätter jag i mig många gånger mer torkad frukt till den grad att det ändå blir onyttigt för mig. kanske försöker jag istället med ytterligare något annat men blir till min ännu större besvikelse ändå inte tillfredställd)
3. Nu känner jag mig inte bara dålig för det jag gömde i början, nu skäms jag också för min självdestruktivitet eller för att jag misslyckades med mitt försök att möta mitt behov på ett bra sätt.
4. Här är det möjligt att jag fortsätter leva i mitt destruktiva beteendemönster. Jag vill straffa mig själv för att jag inte klarar av att leva som jag vill. Jag skäms över att jag inte klarar av att bryta mig ur mitt eget fängelse. Andra gånger skärper jag till mig och talar mig själv tillrätta och lyckas få bukt med situationen den här gången. Men jag känner mig ändå inte fri.
Under hela det här skeendet försöker jag också hålla Gud på armlängsavstånd. Jag har den erfarenheten att han känner mig, älskar mig och ser min situation, ändå drar jag mig undan. Ibland uppför jag mig helt obstinat - jag ropar på hjälp och ber Gud att hjälpa mig samtidigt som jag slår bort Hans utsträckta händer. Ofta har jag dessutom mage att anklaga Gud för att han inte hjälper mig.
Den enda lösning på dilemmat som ger verklig frihet tror jag är: att sluta gömma mina känslor, behov och tankar. Att sluta ta handen från mig själv. Jag behöver säga sanningen. När jag känns vid och erkänner vad det nu än är: FRIHET. Ibland försvinner då det där som var fel och lämnar mig helt. Ibland finns det kvar, men jag får hjälp att hantera den känslan, det behovet eller den tanken på ett sätt som är konstruktivt istället för destruktivt. Ibland upptäcker jag att det jag stämplat som fult, opassande eller fel faktiskt inte är det - Gud talar istället om: go for it!
Vad det nu är som jag försöker gömma i mörker växer det bara. Jag ser inte längre konturerna, de flyter ut och det jag försöker gömma blir till ett med mig.
I ljuset vinner mitt öga skärpa, Gud tillåter mig att ringa in och avskilja det jag försöker gömma från mig själv. Bara i ljuset blir det tydligt att min sanna identitet inte är sammanflätad med det som är fult, opassande och fel.
Ps 32:1-5
"Lycklig den vars brott har förlåtits
och vars synd har plånats ut!
Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren
och vars sinne är utan svek!
Så länge jag teg tynade jag bort.
Jag jämrade mig dagen lång,
dag och natt låg din hand tung på mig,
jag blev som en åker i sommarens torka.
Då erkände jag in synd för dig,
jag dolde inte min skuld.
Jag sa: Jag vill bekänna
mina brott för Herren.
Och du förlät min synd och skuld."
there are pieces
mina små barn
Igår blev jag med pelargonsticklingar efter ett blåsigt men ljuvligt besök i Rosendahls trädgård med Nils och mina föräldrar. Jag vill vårda dessa småttingar med mesta möjliga ömhet. Idag eller imorgon ska jag plantera om dem och ta hand om dem efter skötselråd och sunt förnuft. Jag vet egentligen alldeles för lite om blommor för att jag ska känna mig trygg med att trion ska överleva. Men, va katten, någon gång måste man ju lära sig!
ansikte anropar
hej solkyssta främling på väg till punkt b
jag vet
aldrig har det varit viktigare
att möta ditt ansiktes förhoppningar
med min djärvaste mest provocerande blick
med min djärvaste mest avväpnande blick
som säger
jag ser dig
bortom
alla
bilder
som du eller någon annan gjort av dig själv
vare sig du vill eller inte älskar jag dig
du vet:
nu kan jag förneka eller avslöja mig
jag vet
aldrig har det varit viktigare
att möta ditt ansiktes förhoppningar
med min djärvaste mest provocerande blick
med min djärvaste mest avväpnande blick
som säger
jag ser dig
bortom
alla
bilder
som du eller någon annan gjort av dig själv
vare sig du vill eller inte älskar jag dig
du vet:
nu kan jag förneka eller avslöja mig
