Ibland tycker jag att det är jobbigt att bläddra bakåt; att tänka på den tiden innan jag hade gjort den och den erfarenheten, innan jag landat i den och den insikten, innan jag upptäckt att det och det var sant. Jag har många gånger svårt att smälta att jag innan dessa skeenden skrivit om, peppat på och sagt saker som inte är sant och dessutom gjort saker som jag inte skulle ha gjort i ljuset av vad jag vet nu. Men, jag får helt enkelt möta mig själv där jag var och veta att jag var älskad redan då. Mitt i osanning och halvsanning.

Fast min blogg bara är ett år gammal får jag en del jobbiga känslor när jag går igenom arkivet. Varför skrev jag si eller så? Jag vet ju varför - jag uttryckte mig och levde utifrån var jag var i livet då. Och nu tänker jag givetvis skriva och leva utifrån där jag är nu. Därför är det möjligt att du en dag kommer hitta motsägelser här i min blogg. Kanske kommer du då inte att få ihop det. Tänk då att det gamla är som ömsade ormskinn som ligger och berättar om hur jag såg ut och varifrån jag kommit men att jag idag har ett nytt skinn. Varje gång jag lämnar en lögn bakom mig får jag ett nytt skönt skinn att ringla runt i, jag behöver inte dras med det gamla.

Jag är tacksam över att jag oftast kan se och erkänna var jag har varit fel ute (ibland sitter det lite längre in). Vill alltid kunna vara öppen med det i alla relationer.
Min identitet vilar faktiskt inte i vad jag tycker, tänker och känner - vare sig det är rätt eller fel.