och ibland slår jag ändå ner blicken


!

jag älskar att bo i här


midsommardagen tjugohundranio



Lyxfrukost med gluten- och mjölkfria bananplättar, jordnötssmör, agavesirap. äpple, päron och persika. Rwanda Gatsinga för kaffemannen. Sen pinnade vi ner till våra älskade vänner på fyran och hjälpte dem med rumsrockad i lägenheten. Det var bara roligt in my opinion. Nu är det mulet och jag ska snart se till att inte göra någonting alls i någon timma eller så. En konst som heter duga.

regn regn regn

I helgen har vind och regn härjat vår balkong. Krukor och balkonglådor stod fulla med vatten. Konsistensen liknade någon slags läskig blöt pudding. Mina spirande grönsaker låg piskade platt vid marken. Och, eftersom jag inte är en rutinerad odlare hängde jag läpp. Ikväll, hemkommen från jobbet, tröstades jag av växters förträffliga överlevnadsförmåga. Ruccolan reser sig! Dessutom: zucchinin, luktärten och buskkrassen gror! Hurra liksom. Det blir spännande att se om det hinner bli något av allt innan frosten kommer i höst..

Jag har att lära på gröna-fingar-fronten.


150609

på väggen:
revor av ingenting, pelargonskuggor
och ljuset av klockan-åtta-solen en junikväll i stockholm
om du hade haft en svart sång att sjunga
skulle du ha gjort det nu

på bordet:
korten, dina sorgsna uppgivna händer
och alla främlingar jag hade försökt kyssa om dikten slutat här
eller
här

då, genom vårt hav av erkännanden
seglar ett stort skepp in
dess ankare har mött alla djup
som ett svärd i varje förklätt bröst
eller tonen som håller oss vakna om nätterna
allt är genomskinligt,
utom det skeppet

på däck:
liljan, äppelträdet
och sju gånger sjutusen tunnor med vin

where the action was

Efter tio timmar på Stora Skuggen i ihållande regn igår frågar jag mig tre saker:
Varför var jag och Nils helt dumma i huvudet och valde att gå stövellösa?
Hur synkroniserade kan två doa-körtjejer vara?
Och, helt allvarligt nu,
varför såg jag bara fyra personer (varav tre på scen) med afrikanskt påbrå bland tusentals människor?
Jag undrar.

"gud finns nog inte"

säger ateisternas reklamaffischer över stan. Jag säger något annat jag. Hursomhelst gjorde jag deras test nyss och jag tror inte jag ville svara på en enda fråga. Maken till vinklade frågor och förutfattade föreställningar. Jag är ingen ivrare av religiositet i den form som beskrivs i det där testet, men jag har heller inte mycket till övers för sättet att argumentera i den här kampanjen. Däremot är jag för att vi snackar och lyfter upp saker till ytan. Bring it on.


jag tycker om

min zebratröja
när äldre kvinnor har humor och bjuder på sig själva
att bära hem och packa in över tio kilo fantastiska ekologiska frukter och grönsaker
att ha morgon med nils
tanken på att bo granne med en kollega en vecka
finaste middagsbesöket med god mat och ett gott glas en vanlig onsdagkväll
att bläddra i tidskrift och lyssna på laura veirs i tunnelbanan
blomsterplockning
bön med vännen mittemot
läkaren med all värme i världen som fick mig att känna mig som hemma
att maken äntligen får lite sommarlov
klorofyllgröna smoothies
lodandet av mitt hjärta
att vi ska på where he action is på lördag


091006



en ny flik
ett nytt fönster
sedan säger jag nej när jag menar nej
och tystnaden tar mig
i sin allra mjukaste hand
vi går nu




ugglan hoar:

jag har dåligt med bloggtid, ge inte upp på mig bara!


raaaowwrrrr

Lavendeln på balkongen verka ta sig trots allt, ruccolan kommer friskt och jag är inte så risig jag heller. Skönt, är tacksam om jag får känna mig fit for fight nu i helgen. Men jag vet att den känslan inte bara har att göra med yttre omständigheter. Inget har blivit så tydligt för mig den senaste tiden som vad det är som gör hela skillnaden. Nu när jag äntligen börjar fatta det med hela kroppen känns det som att kliva i in något nytt och något som spränger alla osanna ramar för hur jag måste leva mitt liv.

Över det här blir jag så ivrig att jag kommer på mig själv med att bara brista ut i snygg- och fuldans, peppade rop, vilddjursmorr, improsång och fånleenden. Klädsamt? Whatever. Jag vill att ivern/peppen/passionen/längtan/glädjen/tilliten ska va som ett envist vildvuxet ogräs och leda mig till Den som besegrar otron/hårdheten/rädslan/bekvämligheten/apatin/prestationsångesten/maktlösheten.
Amen igen.


får det lov att vara en bit?



Okej. Det här är ett lite smalt inlägg som man kan ignorera om man inte är intresserad av "Gud och Jesus och hela den biten" = den "biten" jag är besatt och nerkärad i. Men jag vill bara peppa på den här predikan (inte lika mycket på introt eller interiören). Klippet (som är långt men värt att lyssnas på) klargör skillnad mellan religion och att leva i tillit till Jesus.
Amen.

hej mjölkvita gråvädershimmel

Jag har ingen lust att va sjuk! Jag vill jobba veckans sista dag och ha sköna lediga dagar sedan. Inte va hemma och ha feber och inte orka med. Vill inte vara sjuk när jag ska vara ledig. Men, men, inte mycket att göra åt saken. Ska fortsätta göra ingenting och sova. Kanske också facebooka lite, skriva lite, läsa tills jag ligger och dreglar i boken och annat kittlande.

Ja, jag erkänner, jag är lite av en vissen kisse. Ska försöka att inte fastna i någon oklädsam självömkan. Det finns egentligen alldeles för mycket att vara glad och tacksam över. Sådetså.

jag är en ynkling

Jag vet inte vad som hände med mitt boostande av immunförsvaret. Har bevisligen inte lyckats särskilt bra än så länge. I helgen smög sig ett elände på mig och jag verkar bara få finna mig i det. Måste också finna mig i att gå till jobbet idag. Vi är kort om folk nu i dagarna. Håll tummarna för att min energi räcker till att täcka upp idag och imorgon så är den här veckan säkrad. Himmelskt att den är så kort, det väntar långledigt sedan..

Ps. Igår la jag mig vid åtta.Borde inte det ge resultat?

zebrakvinnan, pastellmannen



+



= SANT!!!! ÅH, SÅ SANT!!

hej försommarnatt



Bilarna ser ut som glänsade skalbaggar på parkeringen här utanför. Jag gillar stämningen. Jag sitter inne vid tangentbordet och ramar in dagen. Idag = mitt första riktiga smakprovet på sommar-Stockholm. Inte helt överraskande för er läsare är jag såld. Vad ska man göra? Jag var chanslös.

Denna lördag bjöd på picknick med min älskade i Bergianska trädgården, inköp av balkongblommor och krukor, bokläseri i solen, jordgubbar med grannarna på gården, ihärdig, algskrubbning, plantering och sådd, ljum kväll ute, en bränd axel och annat som jag inte kan stå emot. Nu lyssnar jag på We Sprout In Thy Soil och mitt hjärta läggs i blöt.

Ett-noll till skönheten.

090528


fynderskan

Djurmönstrat, svart spets och glitter.
Jag chockar mig själv.
Det gillar jag.

som på beställning, eller hur man nu ska se på saken



Idag var det slut på Ugglan. Komaliknande tillstånd vid uppvak (flashback vintern och våren 2008). Diverse smärtor och åkommor. Idag är jag hemma och tar vara på mig så jag orkar med resten av veckan. Tur som jag har skiner solen även idag. Ska tillåta mig att njuta lite av den på balkongen. På tal om saker som känns fult; att njuta av något och ta hand om sig själv på bästa sätt när man är sjuk! Varför känns det som om man dessutom ska straffa sig själv för att man är hemma från jobbet? Jag bara undrar. Eller är det bara jag som har sådana här märkliga tankegångar? Ska göra upp med dem, de gör ingen nytta. Boostar immunförsvaret gör man med glädje, djupa andetag och råkost.

stopp

Jag vill trycka på  paus och bara svepa in mig i de här dagarna. Utslagen syrén, försommarblommor, tät grönska och dylikt. Man kan ju börja gråta för mindre. Nu vill jag på picknick med Nilsen och vännerna, läsa böcker i timmar, grilla på gården, glassa på balkongen, långpromenera i skogen och massa annat jag tycker hör den här tiden till. Sådana här dagar har jag faktiskt inte lika mycket lust att stå inne i en butik - hur mycket jag än gillar den. Tro det eller ej va.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0