today

mindre feber
mer hopp

Sov, vilade och grät mig igenom gårdagen. Spelade också Bejeweled Blitz till dess att ädelstenarna var fastetsade innanför ögolocken. Bra distraktion från allt som går rundgång i huvudet. Nu, en god frukost med maken, kurerande ingefärsvatten, Anna Ternheims gamla samt fortsatt lugn och ro. Ska tänka på saker som gör mig glad.


mitt i alla dessa grå

November har verkligen inte dragit sitt strå till stacken för att göra tillvaron lite behagligare. Mörkret och det gråa ligger som en tung blöt filt över stan nästan varje dag. Skriver mitt första inlägg på tusen år och funderar på om detta är en fågångersföreteelse eller en ny era för bloggen. Vet int.

Är alldeles luddig i huvudet efter ännu en natt med orolig sömn. Först tog det tusen år att somna, sedan drömde jag minst tre olika märkliga mardrömmar - alla innehållandes mängder av kräks. Hjärnans undermedvetna strategi för att ladda inför åren med små barn? Eller rester från min något avtagande fobi? Hursom vaknade jag aldrig uppskakad, bara hejdlöst trött och med värk i kroppen.

Idag ska vara en dag för vila och saker som gör mig på gott humör. Det behöver jag till max.

Nu har jag dragit mitt strå till stacken för dagens mindre behagliga läsning. Varsågoda.
Jag utlovar även andra tongångar.

hej mitt i allt

sitter på vardagsrumsgolvet och packar om från semester i norrland till några dagar på festival utanför Örebro. Är glad i veckan som var (även om jag hade velat ha semester kvar) och ser fram emot de kommande dagarna. Sedan har jag inget emot att bara vara hemma ett tag. Det skulle behövas lite lugn och ro med äldigt lite att göra snart. Vad behöver ni?

vintervikenbitar





hej

det har blivit lite blogg senaste veckan och mer av annat.

annat
=
medelhav på balkong i aspudden
gudstjänstfirande
dessert på klipporna i vinterviken
bio
fruktglass på balkongen
picknicklunch på mosebacketorg
tallest man on earth på fritz corner, kulturhustaket (kluven upplevelse)
gullunge med gullföräldrar vid köksbordet
jobb och jobb
häng med vineyard på odenplan (med erbjudan om kaffe och bön)
söndagsmiddag med vännerna från nian
dans
montering av klädställning
prat, bön och gråt på trettiofyran
i taket lyser stjärnorna
fika med grannarna på gården
promenad genom stan
hemmafix


okej, jag erkänner

Det var den första varma soliga dagen på länge och jag satt i en biosalong med Nils i över två timmar.
Vad var värt ett sådant pris? Förköpta biljetter till Harry Potter! Vad annars liksom.


140709

det går en varm guldkedja från din nacke ner mot hjärtat
om den sjöng sånger
skulle dom handla om andras händer
vad du gjort när du trott att alla tåg gått
och hur din mammas blick: se-mig-inte-såhär
gjort dig hård mot dig själv

när ni träffas ber han dig berätta med alla ord du äger
kasta loss utan ursäkter
nej, det finns inget att rygga tillbaka inför

eftermiddagsljuset bryter sig in
varet rinner ut
allt du äger ligger på bordet och där blir det kvar

när du går har du ingen aning om varför du inte känner dig bestulen

dagens

glädjeämne: vår väns nya lägenhet på gatan, jag är så sjukt glad för hans skull!!
besvikelse: stockholms stadsbibliotek (jag och nils gjorde en utflykt lagom för en mulen dag)
flashback: illamående

idag fyller jag 23

Och jag har blivit uppvaktad med böcker, örhängen, blommor, en fantastisk tavla, biobiljetter, en afrikansk afton, fina kort av mina vänner och min man. Tack! Mest firade jag i förväg på vår lilla fest igår. Idag har jag en ljuvligt lugn dag fylld med saker jag och människor tycker om.

Det är inte utan att det ändå känns lite märkligt att inte vara i den röda sommarstugan vid Anundsjösjön (ja, man säger så) och fira med familj och släkt. Men märkligt behöver inte vara dåligt.

i veckan:

fina dagar på jobbet
skyfall och andra sorters regn
trötta morgnar
salladsknyten och snack hos vännerna i hagsätra
morgondans
försök till att organisera i hemmet
gråt
dåligt telefonhyfs
glada nyheter om läkedom på gatorna, ben som blir lika långa igen
vicky christina barcelona
längtan efter ledighet
en möjligheternas garderob


040709

Kvällen blåser genom lönnarna på gården
vi är övertygade om att de sjunger en sång
Ändå:
Du kryper ihop under tyngden av mina tårar
du vet att jag inte låter mig tröstas
innan sista tåren torkat

Rädslan är det ansikte vi vägrar se i spegeln
den min vi gömmer när vi älskar

Än sen om du inte kan säga det rätta
det har aldrig funnits några magiska ord
bara hamnar att lägga till vid
bara ankare att kasta ut
bara slöjan du lyfter från ditt ansikte:

Här är jag


fetknopp/bagaget

Den här blomman heter Fetknopp.

Bild lånad härifrån

Jag minns en lite hjärtskärande episod ifrån min barndom jag ska dela med mig av. Scenariot: mamma påtar flitigt i trädgården = mycket vanligt scenario för min mor. Närmre bestämt fixar hon med vår anlagda damm och växterna som pryder det stenbelagda området runt den. Jag, överviktigt barn i typ mellanstadieåldern, står bredvid henne, tittar och pratar. Mitt i allt frågar jag:
-Vad är det där för blomma?
-Fetknopp.
-Ja, jag vet, men vad är det där för en blomma?
-Fetknopp
Här börjar jag tycka at det är jobbigt och underligt att min mamma också ska till att kalla mig fetknopp och reagerar. Vet inte riktigt om jag sa något mer, om mamma just fattade vad jag sa eller läste av min sårade konfunderade reaktion:
-Det är blomman som heter fetknopp.
Vad som hände sedan och hur mamma följde upp detta minns jag inte. (om du minns mamma, får du berätta nästa gång vi pratar i telefon)

Till saken hör att jag var mobbad under min grundskoletid. Jag var van att få höra: fetknopp, fetto, tjockis, fetmabarn, godzilla och annat mer eller mindre innovativt. Däremot var jag inte van att min mamma kallade mig fula ord. Så trots att min mamma inte brukade göra det fick jag plötsligt för mig att hon gjorde det. Jag reagerade med med min historia, med mitt bagage.

Så gör vi människor mest hela tiden; vi reagerar utifrån bagaget, oavsett innehåll. Ingen nyhet, men det tåls att tänka på och känna efter: vad är det som gör att jag reagerar eller funkar som jag gör i mötet med mig själv och andra. Den här våren har varit en tid för mig att skärskåda mitt bagage (inte bara det nyss nämnda) och känna efter hur det har känts att bära på det i alla år. Packa upp det och lämna det i ljuset med stor L. Det händer grejer med mig. Och jag får nya sätt att förhålla mig till mig själv och andra människor. Det är bra. Vill inte vara styrd av min historia, varken gamla vanor, värderingar eller gamla sår.


mer tips!

Jag är sjukt svag för Hayao ­Miyazakis filmer (han ligger bland annat bakom Spirited Away, Det Levande Slottet och Min granne Totoro). Senast igårkväll uppslukades jag i Nausicaä från Vindarnas dal. Jag gillar sci-fi-stämningen och mixen mellan alla tider. Huvudpersonen prinsessan Nausicaä går inte av för hackor. Hon har lite kvalitéer jag hoppas på att utveckla.

Om du bor i Stockholm, kom och hälsa på på mitt jobb snart: Human Bridge, en fin second hand på Kärrtorpsplan. För tillfället är det lite bastuvarning, men det går ändå att göra fynd av allehanda slag. Kom bara kom! (särskilt ni vänner som inte har hälsat på mig än, känn er träffade)

att sova sött


i edmit

Det blev ingen dans igår, inte heller mullvadsögon. Maken kom hem. Vi snickelisnackade, hade det fint och cyklade till Söderbysjön där vi badade med resten av Bagarmossen och Kanadagässen. Därefter grillade vi på gården med grannarna, fick besök av storebrorsan och promenerade genom reservatet i solnedgången. En särdeles fin söndag alltså.

min kamera och jag (som stirrar in i spegeln lite vindögd)


den högstes planer

...är så sjukt underbara och fascinerande. Jag är förundrad. Två kvällar den här veckan har avslöjat så mycket härligt om Gud att jag knappt kan sitta still när jag tänker på det. Och varför ska jag sitta still förresten?! Nej, nu blir det dans, dans, dans till dess att jag grinar och ögonen trillar ur eller svullnar upp och jag ser ut som en mullvad.


tider för allt

Nu är det tid att se saker i vitögat som jag tidigare flytt ifrån. Nu är det tid att erkänna hur saker känns och hur det är att vara i min kropp. Nu är det tid att stå stilla i smärtan (djupt rotad i det som är ljus i mig). Nu är det tid att vänta in hela mig. För jag har ingen lust längre, ingen lust att leva kluven, ingen lust att vara gränslös.

Här är jag, och jag vill ta ansvar för mig själv.
Och det gör ont.


skuggor, trötthet och stängda dörrar





update, sommartema

1. Jag är önskvärt grisskär under min sommarklädnad. Ovan hud, inget solskydd och några timmar i den värsta solen gjorde susen.

2. Lundkvistz har cyklat till stan för första gången = ett äventyr i sig. Gillade det.

4. Igår badade jag första gången för säsongen. Jag och Nils var på picknickkorgsutflykt till ett utomhusbad med barnen. Utan dem skulle jag aldrig hoppat i den otempererade bassängen, men vad gör man inte? Efter första chocken var det ljuvligt (minus kloret). Sedan hoppade jag och Nils omkring med varsin raring på ryggen. Obetalbart. Har träningsvärk idag.

3. Grönskan på balkongen frodas. Vilken lycka!!!

5. Blir faktiskt bättre på att inte ta ansvar för det jag inte ska ta ansvar för.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0