Till alla er som tror på en hel, helig Gud - Fader, Son och Ande:
Vi måste sluta upphöja brustenheten.

Vi ska aldrig sluta omfamna den och älska oss själva och andra i vår operfekthet. Det är mer än viktigt och alldeles nödvändigt. Men inget i operfektheten är värd lov, pris eller cred. Jag är trött på förandligandet och förskönandet av våra brister. Det är inte dem som ger mig min skönhet.

Klä dig i den felfrie.

...heter denna stickling jag köpte häromdagen.
Den andra heter Happy of New Life. Det låter som en frälst Tanzanians kristna namn!! Men det skulle lika gärna kunna beskriva min känsla inför mitt liv och det faktum att Gud bytt ut mitt hjärta av sten mot ett av kött och blod. Att mitt hjärta slår för Gud och hans vilja. Såäreba.
En vanlig missuppfattning om det kristna livet är att vi som vill följa Jesus får en lista på saker vi måste göra fast vi helst vill göra annat. Men det stämmer inte. Min djupaste längtan är att varje dag få smaka på mer av gemenskapen med Gud och att göra vad Gud vill att jag ska göra. Ibland står jag i konflikt med mig själv och är frustrerad över när jag inte lever efter min längtan utan följer andra nycker - då får jag erkänna min synd, bli förlåten och förlåta mig själv. Det är ingen börda, det är befrielse.
Under vissa tider har jag dövat och grumlat min längtan med annat, inte vågat släppa taget och utmana min rädsla för vad andra ska tycka. Nu skiter jag i det. Jag vill ge denna längtan all näring den kan få. För jag vet att min längtan leder mig rätt.

Men jag tänker ändå ta tillfället i akt och berätta sju helt vanliga saker om mig:

1. Jag älskar strategispel. I'm a sucker för att vara en strateg och listigt plocka hem alla poäng.

2. För varje år som går har jag blivit mer och mer av en old-school husmor: jag går igång på matlagning, bakning och dylikt, jag gillar virkning, stickning och sömnad, jag älskar barn och att pyssla i hemmets vrår. Jag brister däremot ordentligt på en punkt: städningen. Det finns så mycket annat i livet som är kul.

3. Jag måste jobba på att inte grubbla, tänka och älta mer än vad som är nyttigt för mig.

4. Är en hopplös fönstertittare och har inget som helst sinne för hyfs och fason.

5. Jag tycker själv att jag har en talang för att hitta saker som passar ihop, färger, smaker, människor, med mera.

6. Det  går inte en dag utan att jag tänker på en helg i Paris, bilande i USA, tågluff i Europa, upptäckter i Mellanöstern eller något liknande. Jag är verkligen fascinerad av andra språk och kulturer och skulle gärna se och lära känna mer av världen än jag gjort. Ändå trivs jag väldigt bra där jag är just nu, så jag skulle överleva ett liv här i good old Svedala med.

7. Jag är en bra förlorare, för jag tycker inte det är viktigt att vinna. Egentligen. Men jag låtsas ofta vara en dålig förlorare för att det är roligare.

så tycker jag om när nära vänner ger skärpa åt mig. Det är ingen hemlis; jag gillar det raka, uppriktiga och sanna! Har en vän ett problem med mig, har jag betett mig illa åt, ser min vän att jag är ute på hal is eller verkar jag omedveten om ett destruktivt beteende hos mig själv jag vill höra det. Oavsett. En vän som jag vet inte tvekar för att vara sann med det obekväma och jobbiga kan jag lita på i alla väder. Då smakar också uppmuntran, ros och medgångsord så mycket bättre. No man is an island och jag behöver andra människors rakhet och ömhet för att växa och utmanas in i alla sorters fortsättningar.

Så tack käre Gud för alla som törs obekväma sanningar.

Är det något jag tror mig veta nuförtiden, är det vad jag är värd. Och det är inte lite, det är mer än allt smör i småland samt allt silver och guld i världen baby! Åtminstone om du frågar mig och min skapare. Om du frågar någon annan kan de säkert värdesätta mig på en mängd andra vis. Dessa andra och deras sätt att värdesätta mig bryr jag mig inte om, för de sitter inte inne på sanningen om mig.

Är det någonting jag haft svårt att förstå i mitt liv så är det vad jag är värd. Jag har tidigare lyssnat alldeles för mycket på andra och låtit andras röster om mig forma den jag är. Men, ett trots har fått stadigt fäste inom mig och jag vägrar nu. Jag vägrar att låta någon annan människa chefa över mitt värde.

Att ha en självkänsla är att ha en botten där du kan vila. Självkänslan ger ditt jag form, hjälper dig att göra saker utifrån dig själv, din längtan och dina behov.

Utan självkänsla har jag kickat på andras beröm. Jag har slickat i mig komplimanger, pepp och ömhet som ett girigt hungrigt djur. Utan botten har det runnit rätt igenom mig. Det har smakat sött och gött, men inte gett någon mättnad. Istället tog tomrummet mig. Eller snarare de tankar som kunde frodas i tomrummet. Där grodde självförakt och skam, bitterhet, misstro och rädsla.

En vän kunde säga: du är vacker och du är viktig för mig! Jag slickade i mig. Mm. Sött. Gött. Jag tänkte: jag är äcklig och du bryr dig egentligen inte ett dugg om mig. Du ljuger för mig, eller så vet du inte vem jag egentligen är. Jag ifrågasatte komplimanger och bortförklarade beröm. Genialiskt!

Sedan hände det saker i mitt liv. Som gjorde mig helare, sannare och mer närvarande.

Säger en vän samma sak till mig idag så blir jag varm och glad. Kanske slickar jag i mig på samma  vis, ord av pepp, kärlek eller omtanke är ju som en kyss uppå munnen min! Men, skillnaden är att jag tänker såhär: åh, vad glad jag blir att du ser det vackra i mig! Jag ser det vackra i mig. Tack för att du säger att jag är viktig för dig, det uppmuntrar mig, det ger mig förtroende för dig.

Jag har en botten som hindrar all kärlek från att bara rinna rätt igenom mig. Yesss!!

Så var det det där med självförtroendet. Vissa av oss människor odlar stort självförtroende trots dålig självkänsla och sätter vårt värde i de prestationer vi kan åstadkomma. Vi har då självförtroende på de områden vi behärskar och har utvecklat kompetens inom. Presterar vi väl och får vi hålla oss i våra bekväma zoner känner vi oss också tillfreds med oss själva. Andra av oss, slutar göra saker på grund av vår dåliga självkänsla, vi överlåter till andra att göra det vi inte tycker att vi behärskar i rädsla för att inte vara bra nog.

Mitt självförtroende ligger verkligen på efterkälken på en mängd områden. Jag har tidigare lagt många intressen på is till följd av rädsla och låg självkänsla. Nu har den här isen börjat tina allt eftersom och jag är redo för det som komma ska. Bring it on!

Det jag menar är: vi behöver upptäcka vad som kan fylla oss med en visshet om att vi är någon vacker, viktig och bra om vi ska börja handla efter vår egen längtan istället för att andra människor ska bestämma vilka vi ska vara och i vilken riktning vi ska gå.

Självkänsla har alltid varit och kommer alltid vara the new black. Självförtroende är schyssta accessoarer men gör ingen dagens outfit. Där satt den! Det blir svårt att toppa det här!!

Ja. Tiden är mogen! Det är dags att jag ger mig till känna som en som velat blogga men som hållit stramt i tömmarna. Vad har jag haft att förlora? Mina vänner, bloggrädslans tid är förbi och jag släpper tömmarna. Inte mer att orda om det.

Let's go!