zebrakvinnan, pastellmannen
+
= SANT!!!! ÅH, SÅ SANT!!
hej försommarnatt
Bilarna ser ut som glänsade skalbaggar på parkeringen här utanför. Jag gillar stämningen. Jag sitter inne vid tangentbordet och ramar in dagen. Idag = mitt första riktiga smakprovet på sommar-Stockholm. Inte helt överraskande för er läsare är jag såld. Vad ska man göra? Jag var chanslös.
Denna lördag bjöd på picknick med min älskade i Bergianska trädgården, inköp av balkongblommor och krukor, bokläseri i solen, jordgubbar med grannarna på gården, ihärdig, algskrubbning, plantering och sådd, ljum kväll ute, en bränd axel och annat som jag inte kan stå emot. Nu lyssnar jag på We Sprout In Thy Soil och mitt hjärta läggs i blöt.
Ett-noll till skönheten.
är det din?
Älskar vänliga själar som är måna om att bortsprungna djur ska komma tillbaks till sina ägare. Jag är inte ironisk. En uppoffring att ta hand om den lilla kraken och sedan tapetsera Bagarmossen med lappar! Cred. Fast vad ska man göra? Förhärda sitt hjärta mot en gulli hamster? Nej, o nej.
Den intressantaste försvunna-djur-lappen i området lyckades jag dock få på foto. På den gick att läsa med stora bokstäver: KATT UPPHITTAD. När man sedan tog sig närmare och läste hela lappen stod det: DÖD katt upphittad. Därefter följde en beskrivning och ett telefonnummer att höra av sig till. Som det brukar vara alltså. Men, det jag undrar är hur upphittaren av den döda katten förvarade den till dess att den blivit identifierad av sin ägare?
090528
jippi!
peppundervisning
maken
gröna smoothies
uppmuntran från oväntat håll
nya vanor
fröerna som kom med posten (tack för tipset clara)
energin är på väg tillbaks
bön med tin
vänliga ögon
ally mcbeal-avsnitt i soffan
kollegor
den ljusa fortsättningen
tillit, tillit, tillit
fynderskan
Jag chockar mig själv.
Det gillar jag.
som på beställning, eller hur man nu ska se på saken
Idag var det slut på Ugglan. Komaliknande tillstånd vid uppvak (flashback vintern och våren 2008). Diverse smärtor och åkommor. Idag är jag hemma och tar vara på mig så jag orkar med resten av veckan. Tur som jag har skiner solen även idag. Ska tillåta mig att njuta lite av den på balkongen. På tal om saker som känns fult; att njuta av något och ta hand om sig själv på bästa sätt när man är sjuk! Varför känns det som om man dessutom ska straffa sig själv för att man är hemma från jobbet? Jag bara undrar. Eller är det bara jag som har sådana här märkliga tankegångar? Ska göra upp med dem, de gör ingen nytta. Boostar immunförsvaret gör man med glädje, djupa andetag och råkost.
stopp
talk to me
Varför har jag en efterhängsen känsla av det är fult att blogga?
200509
vi reser inåt
mot ett vidare fönster
ett avslöjat ansikte
alla sorgens fåglar lyfter
och jag ser att ditt bröst rymmer mer
än du någonsin trott det om
du förlöser ord över min kropp vilka väcker aldrig tidigare upptäckta världar till liv
till liv
du rör vid mitt ansikte, försäkrar mig om din uppriktighet
fastän du redan vet att jag vet
ändå:
ta inte din hand ifrån mig
dina fingertoppar ser mig som natten möter en ny morgon
och liksom natten får ge upp för skönheten i ljuset
ger du upp inför det vackra i mig
i den sårbarheten vaknar de döda till liv
och vi skyndar inte vidare någonstanns
bitar av dagen:
50% trött, 50% knäpp
kändisspotting på jobbet
indianskyltning
podcast forevva
ljum luft
längtan, längtan, längtan
ständigt nya fynd
udda fåglar
fotofix
ensamvarga
som besatt av att fota träd och dylikt på vägen till jobbet
karamellskyltning
22:55
några husliga projekt jag gärna skulle vilja dra igång nu
fylla balkongen med blommor, kryddor och vackra pinaler
måla om en pall i gult
sy om några plagg
tömma och inreda om rummet som bara är fullt med möblerna som inte är våra och som jag inte gillar
göra ett lappöverkast (behöver samla mer tyg först)
byta ut ansiktet på några fynd
Och listan skulle vara många gånger längre om det skulle vara vår lägenhet och vårt hyreskontrakt. Jag älskar den här lägenheten. Potentialen är stor. Handlingsutrymmet för hyresgäster i andra hand är litet. Det går inte ihop. Inte någonstanns. Får jobba med det jag har. Det är för övrigt en bra devis.
140509
hjääälp
Nu ska jag kasta mig in i duschen och tvätta av mig rask-promenad-svett, klä mig i något butiksbiträde-representabelt, packa ner matlådorna och pinna iväg till jobbet som om det brann i rumpan på mig.
Förlåt, jag var bara tvungen. "Som om det brann i rumpan på mig". Hahaha.
Ha en särdeles fin dag kära du!
delar av en onsdagkväll
Nils står i trappen på väg ut i ljuset vid Karlaplan. Han gör en subtil tumme upp. Den betyder: Yesss! Det är en vacker vårkväll och vi ska gå en kort promenix till DI och se uppspelning på min vän Kristians pjäs med vår vän C. Och, ja, det var fint och kul! Gillar teater.
Nils har ärvt pappas gamla väska. Den är så snygg. Nils är så snygg.
120509
sen kom våren
och jag kunde tro dig om allt
vi tog långa promenader
himlens alla fåglar åt ur våra händer
skuggorna sjönk under jorden
du upptäckte alla min namn
jag älskade dina
ljuset skar ut oss ur lögnen
spetsade våra bröst
tog oss ur fattning
tände aldrig tidigare sedda eldar
bäddade ut en säng i den friska grönskan
och aldrig igen
gick jag omvägar för att slippa se dig i ögonen
upprop
Till alla er som tror på en hel, helig Gud - Fader, Son och Ande:
Vi måste sluta upphöja brustenheten.
Vi ska aldrig sluta omfamna den och älska oss själva och andra i vår operfekthet. Det är mer än viktigt och alldeles nödvändigt. Men inget i operfektheten är värd lov, pris eller cred. Jag är trött på förandligandet och förskönandet av våra brister. Det är inte dem som ger mig min skönhet.
Klä dig i den felfrie.
david spelar och jag blir berörd varje gång
mascarpone
svårt att hantera
Jag gillar inte att bli reducerad till något. Inte heller tycker jag om att bli förknippad med sånt som inte är sant om mig. Antar att jag inte är den enda människan i världen som känner så. Ehhrm. Värst är det när jag uppfattas som präktig och moralistisk/ett stort farligt öppet sår som är i behov av hela första hjälpen. Det jobbigaste är inte att bli sedd så, utan vad som händer med personens sätt att bemöta mig för att de ser mig på det viset.
Min bön är hursomhelst att jag inte ska möta någon enda människa på det sättet. Jag är inte där, tyvärr. Så, en offentlig ursäkt till alla er som någonsin känt er förminskade i mina ögon; förlåt mig! Jag önskar jag alltid ska se sanningen om dig.
himlen från ett bilfönster
det smattrar
Men, imorgon är det jag, Nils och David som tar en roadtrip upp till Umeå. Och hur okluven min kärlek för Bagis än är finns det gott om plats för björkarnas med. HEJ UMEÅ JAG ÄLSKAR DIG LIKSOM. Så, vi ses imorgon då! Sov gott, för det tänker jag göra.
så går vi vidare
look, it's a pineapple!
Ett av alla fantastiska fynd som finns att göra på mitt jobb. It's amazing.
Jag har väldigt lätt för denna ananas. Väldigt lätt.
imorgon
Kom på Kafé Station! Det blir två garanterat bra spelningar och möjlighet att höra min man läsa två av sina texter.
Jag hörde honom läsa dem för första gången idag och jag är inte densamma. Det är faktiskt ingen överdrift.
Pepp! Pepp! Pepp!
Annars kan man komma dit för att få träffa mig också. Det är ju inte varje dag man har chans till det.
Höhö.
mer sovrum
en helt vanlig torsdag
en bra dag på jobbet från första soliga stunden på trappen tills hejdå-ses-nästa-torsdag
att få hejja på tre bekanta människor på väg hem från jobbet
träffa småskatterna på gården
ett specifikt bönesvar
hämta mat på eko-direkt
promenera med älskade grannen i en skog tung av vår
se tre harar
äta god mat av bra råvaror
fira mässa innan läggdags med kära vänner och bara va tacksam
va med mon amour
mitt första ever
att trycka upp en omelett i ditt ansikte
mozarella, svamp, purjolök, vitlök, mangold!
99% eko till-och-med. (svartpepparn drar ner procenten)
Den är godare än den ser ut.
Ps. Jag ska inte bli matfotograf.
